torsdag 22 januari 2009

Hellre is i spöringarna än i magen!


Det finns de som hävdar att man inte är vid sunda vätskor om man ger sig ut och fiskar i januari. Om man dessutom utövar denna nobla konst vid kusten utvadad till midjan i nollgradigt vatten så bör man tvångsmedicineras och förvaras på anstalt. Visst skulle man kunna ha is i magen och vänta fram till april månad innan man ger sig ut på premiärturen..... Eller hur?? Tror inte det! Allting handlar om förväntningar, förberedelser och lång väntan under hösten inför det magiska datum 1/1 som för många med mig kan jämföras med julafton. Det finns så mycket runt omkring själva fisket som gör att en misslyckad fisketur för vissa kan bli en lyckad för andra. Allt beror på vad man värderar högst i sitt utövande, antalet kilon fisk som man tar hem till frysen eller den totala upplevelsen i sin helhet. Jag tillhör den senare kategorin och lägger mycket tid på att studera naturens förvandling från vinter till vår. Om man som jag har förmånen att komma ut en eller flera gånger per vecka så lägger man märke till minsta förändring i fågelliv, strandvegitation eller antalet söndagsflanörer som ökar i takt med hur solens strålar värmer. Jag ser fram emot att träffa er alla som gärna knackar is från spöringarna och lämnar ett fisktomt rev med ett leende på läpparna. På tisdag ska jag förhoppningsvis ut igen och hoppas förutsättningarna är sådana att flugspöt kan få vädra morgonluft. En sak är i alla fall säker, jag ser fram emot Martins mackor med räksallad och våra inspirationstunder på stranden.

måndag 19 januari 2009

Vad äter di?


Ja man undrar hur länge detta ska fortgå...
Fast o andra sidan så vet man ju av erfarenhet att man inget får om man sitter hemma i soffan.
Än så länge har vi hälsan och förståndet hysat intakt och låter oss därför inte nedslås av ännu ett nederlag.
Vi ses snart igen ska ni veta... Och då smäller då!

Lets dance!



Lagom till lunchuppehåll kunde vi konstatera att det här inte skulle bli lätt. En hyfsad öring följde efter min omsorgsfullt infiskade "Julgran" ända fram till spötoppen två gånger i rad. Den verkade precis sådär lagom ointresserad av att hugga utan följde nog bara efter för att kolla vad det var för en rälig figur som höll i spöt. Lunchen gick för Martin helt i dansens tecken till rytmen av en frenetiskt hamrande fiskbodsinnehavare.

Sydväst, sydväst äntligen sydväst!


Äntligen pekar rökpelaren på Heleneholms skorsten åt nordost vilket gör att fiskeutrustningen i princip går ner av sig själv till bilen. Martin hämtas i hast och vi styr den gamla skorven mot vatten som förmodligen kokar av öringar med en enda önskan. Nämligen att få hamna i foliepaket tillsammans med smör, mjälla primörer och nymald peppar och salt. Spöna tacklas, gummibrallor träs på och kustvobblern får tjänstgöra i ändan av den pålitliga flätlinan.

fredag 9 januari 2009



Martin kämpade mot vågorna och presenterade sitt bete gång på gång enligt konstens alla regler. Han körde med drag i olika färger och vikter helt utan minsta känning fram till lunch. Efter en välförkänt fika och en värmande sol på sydsluttningen där vi satt tacklade vi om till dobb och fluga. Spänningen var verkligen på topp när vi inledde eftermiddagspasset med skaplig fart i vattnet och varsamt presenterade dunkrokar i dyningarna. Några försiktiga drag i flugan noterades och vittnade om att öringen fanns på plats som alltid på denna välkända lokal. Dock var vattentemperaturen mycket låg vilket Martin fick erfara då han blev översköljd av en kraftig dyning. Vi summerade dagen som lyckad trots avsaknad av fångad fisk då vi hade fantastiskt väder, trevligt sällskap och mycket goda mackor konstruerade av blivande ingenjören Martin.

onsdag 7 januari 2009


Trots de ganska torftiga förutsättningarna så kände vi båda en stor entusiasm när vi började hiva ut våra konstbeten. Vattnet hade en riktigt härlig grönblå ton och vattenståndet var efter omständigheterna helt ok.

Gammal sjö, nysnö och solbrända anleten!


Idag var det åter dags att utmana väder och vind för nya drabbningar med slippriga stenar, saltstänkta tångruskor och rimfrost i skägget. Vi var endast två tappra kämpar idag (undertecknad och Martin) som styrde kosan mot sydkusten för att göra tillvaron outhärdlig för dess fjälliga förhoppningsvis silverblanka invånare.

söndag 4 januari 2009

Räkfrossa!



Det har nu gått några köldslagna dagar sen vi var ute och premiärsvingade våra spön.
Kylan verkar envist bita sig fast och sätter därmed krokben för alla planer att fiska under morgondagen. Jag ser en liten öppning på onsdag då kvicksilvret kan tänkas krypa upp strax över nollan och vindarna ser ut att komma från väst. Jag sitter och krafsar lite förstulet i flugaskarna och blicken fastnar på några välanvända och toviga räkimitationer. Många gånger har dessa gynnare givit utdelning under dagar som varit fullständigt hopplösa. Det är ganska spännande att fiska dessa räkplagiat under soliga januaridagar i någon sydvänd vik. Då ytvattnet är en aning varmare (kanske en halv grad eller så) än ostliga, västliga och nordliga rev och vikar kan detta vara en betydande faktor för ett lyckat fiske. Man fiskar den med antingen flugspö eller spinnspö och dobb på ganska grunt vatten där det förekommer mycket sten och tång. Min erfarenhet är att metoden fångar fler småblänkare och ragor tidigt på säsongen än vad traditionellt spinnfiske med plåtbit gör. Men vad gör väl det? Ett hugg från en raga är väldigt mycket bättre än inget hugg alls.
Jag vässar mina krokar och tittar modstulet på väderflickan på tv4... Måtte hon komma med lovord såsom svag till måttlig sydvästlig vind 4-7 grader varmt och växlande molnighet.

torsdag 1 januari 2009

På återseende!!


Jaha! Så var den premiären avklarad helt utan kontakt med någon av havets silverblanka invånare. Nåja Adams varma choklad och tunnbrödsrullar blåste liv i våra frusna själar och hjärtan...
Vi ses snart igen och då j..lar smäller det!!


Väl på plats inser vi att förhållandena är nog så svåra som vi förutspått. Vattnet är kristallklart och ytan krusas av en mycket svag nordlig bris. Som de tre tappra kämpar vi är låter vi oss inte nedslås av detta utan fortsätter trots köldstela fingrar med vårt idoga kastande. Otaliga gånger seglar våra beten ut i det nollgradiga vattnet och fladdrar förföriskt över blåstång, ålagräs och musselbeklädda stenar. Om öringen finns där ute så måste de vara oerhört köldstela och kräsna om de kan stå emot att sätta tänderna i dessa läckerbitar.

Höga förväntningar och iskall nordan


Vid lunchtid idag var det äntligen dags att förlösa årets havsöringsäsong. I vanlig ordning har man tillsammans byggt upp förväntningar som är nästintill omöjliga att uppfylla. Jag blev upphämtad av Adam kl 12 och därefter åkte vi direkt och hämtade Martin. Vi beslöt att åka till ett lokalt rev då förutsättningarna var allt annat än bästa tänkbara. Det blåste en svag nordan, temperaturen låg strax under nollan och himlen pryddes av glesa stackmoln.