Underbar kväll och smal fisk!

Lite kvällsfiske är trevligt så här på våren efter en solig och ljummen dag. Nu när man ändrat klockan så känns det lönt att åka ut även om klockan är runt sex. Det var en helt fantastisk kväll fram tills solen gått ner då kylan kröp på igen med besked. Det verkar ändå som om våren är i antågande med tanke på hur skönt solen värmer när den väl tittar fram. Fisket var trögt men jag lyckades lura en blankraga att bita på en grön liten räkimitation. Trodde för ett ögonblick att jag krokat en öring värdig påskbordet men insåg snart att en månad till i havet skulle göra den gott. Om den får leva så länge dvs, den hade tydliga garnskador i huvudet men verkade i övrigt pigg och kry. Tyvärr dyker garnen upp allt tätare i takt med att temperaturen stiger och påsken närmar sig. Frysboxen ska till varje pris fyllas med "LAX" och vad gör väl det om det följer med några små, de är ju så goda att steka och lägga på mackan. Dessa ord hörde jag senast i helgen av en man som jag vet har fiskat både mycket och länge. Tur att det finns gott om bra forum på nätet där det gång på gång talas om minimått, fiskens kondition och allmänt fiskevett rörande fredningsområden, tider osv. Fortsätt sprida er kunskap och dela med er av era erfarenheter till oss alla som inte kan få nog av havsöringsfiskets ädla konst. Ses snart.. Ja min själ!

Huggsexa!

Efter ett par minuters fiskande uppenbarade sig en plog strax bakom flugan och det stramade till hårt och distinkt i linan. En pigg och sprallig öring på omkring 50 strecket gjorde sitt bästa för att skaka sig loss från flugan, dock utan framgång. Snabb avkrokning och ut igen med den tilltufsade räkeflugan vilken slukades omgående av en hungrig öring i samma färg och form som den tidigare. En härlig start på dagen må jag säga! Jag kapade tafsen och skarvade på en ny fräsch 0.22 lina då den förra varit i alltför närgången kontakt med vassa flintastenar. Ett par drag i flugan och PANG!! En rejäl virvel uppenbarade sig och flugflinan kom flygande i luften och landade i ett nystan framför mina fötter. Vad f..n var det där? Tafsen hade gått av precis där jag skarvat den tidigare och jag var tvungen att sätta mig ner på en sten och andas djupt. Mer än så hände inte idag då jag var tvungen att återvända hem igen. En sak är dock säker, det finns öringar i ubåtsformat som simmar runt nära vår kust. Nästa gång ger jag fan i att skarva tafsen utan byter hela!!! Nästa gång det blir ganska snart det..... Och då får du passa dig farfar!!

Den lilla lila!

Vaknade 04.30 och kände mig mycket trött och sliten, skickade ett svårtytt sms till Martin och somnade sedan om. Vaknade med ett ryck kl 06.00 och kände mig mycket bättre i både kropp och själ. Kollade telefonen och fick reda på att Martin redan fanns på plats tacklad och klar. Packade grejorna och körde så snabbt det gick ner till viken i Limhamn och befann mig på rekordtid utvadad och frenetiskt svingande i alla riktningar. I tafsändan dansade en smäcker liten dunkrok i en härlig djuplila nyans.

Det närmar sig!

Vi lyckades inte lura någon "laxöring" idag heller trots att de hoppade i all sin prakt alldeles inom kastavstånd. Det var en mycket trevlig eftermiddag och det kändes som att det skulle hugga i varje kast när flugan svävade förföriskt över leopardbottnen. Man märker att det händer saker under ytan i positiv riktning för oss som utövar denna nobla sport det innebär att fiska öring vid kusten. Man ser fisk på grunt vatten i näringsök eller fisk som vältrar sig i ytan av en eller annan anledning. Det gäller bara att träffa rätt dag med rätt förutsättningar så kommer det att lossna rejält. Vi ses snart igen med nya friska tag.

Tångloppor och annat gott!

Fisken fanns på plats visade det sig när jag något klumpigt vadade mot ett av de konstgjorda reven som ligger i viken. En rejäl plog drog ut mot djupare vatten och fick mitt hjärta att slå ett extra slag. Dock var de extremt svåra att lura troligtvis tack vare rådande omständigheter. Det hjälpte inte ens att Martin vände på stenar och studerade faunan på nära håll i jakten på öringföda värd att imitera.

Bland blåstång och hoppande öring!

Lördag eftermiddag och fiskesuget gör att vi bestämmer oss för att åka ut ett par timmar och stilla vårt begär. Lågt vatten och frånlandsvind möter oss men vi låter oss inte demoraliseras av sådana triviala ting. Martin tacklar dobb och fluga medan jag vanan trogen kör med min gamle hederliga fluestang.

Lågvatten och småblåsigt!

Så fort jag anlände till viken i sibbarp såg jag att vattnet var mycket lägre än för två dagar sen. Konstigt med tanke på att det blåst pålandsvind sedan dess. Nåväl på med en flytlina som jag vet klarar att kasta skapligt i blåsiga förhållanden och en orange räkvariant i tafsändan. Att gå och kasta prick bland blåstång, stenar och sandfläckar är något av det mest spännande man kan tänka sig. Det dröjde inte länge förrän en virvel visade sig strax bakom flugan på halvmeterdjupt vatten. Dock blev jag genomskådad av denna fisk!! Ett tiotal kast senare ny virvel och denna gång en försiktig stramning i linan följt av mothugg och skönt gung i flugspöet. En blank men mager öring i tvåkilosklassen fick efter en loj kamp simma tillbaka för att lägga på sig lite hull. Jag fiskade ca en timme till och hade kontakt med fisk vid flera tillfällen. Dock var de mycket försiktiga men bjöd ändå på ökad puls och en mycket trevlig onsdag eftermiddag. Vi ses snart igen!

Åkte ut vid lunchtid idag för att lufta mig i den måttliga nordvästan. Startade väster om badplatsen i Klagshamn så att vinden kom snett från vänster vilket är en fördel när man svingar flugspö. Mitt tredje kast blev mycket långt trots motvinden... Inte så konstigt! Runninglinan hade snärjt sig runt en vass flintasten och helt sonika skurits av. Därför flög klumpen obehindrat iväg och lämnade mig med ett fånigt leende på läpparna. Hade klumpen åtminstone varit flytande så hade den drivit tillbaka in till land!! Nu var den givetvis intermediate och försvann därmed i djupet. Upp till bilen och hämta ny rulle med en lite tåligare running line (använd inte flatbeam i närheten av flintastenar OBS! OBS!). Vinden var lite i kraftigaste laget så efter en timme beslöt jag mig för att försöka hitta lite lugnare vatten.

Kort och intensivt!

Idag var det tänkt att jag skulle prova ett ställe som jag inte besökt på flera år. Detta ställe är viken norr om kallbadhuset vid Sibbarp i Malmö, en vik med mycket fina förhållanden i form av blåstång och sten. Tyvärr fick jag avbryta fisket ganska omgående då jag fick ett viktigt telefonsamtal och jag var tvungen att köra hem. En timme senare var jag tillbaka i bilen igen och rattade ekipaget mot Lomma för ett nytt försök. Vinden låg perfekt från sydväst och vattnet hade en härlig sandfärgad grönskimrande ton. Under de första tio minuterna hade jag fisk som högg eller följde efter i så gott som varje kast. Detta avtog som det brukar ganska tvärt och avslutades med att en praktraga på 80 cm följde med in till spötoppen och visade en leopardgul sida till farväl. Jag hade begränsat med tid och fiskade drygt en timme till utan resultat. Dock tändes hoppet i takt med att lärkan drillade i skyn och gav löfte om kommande stunder i vårsol och värme. Ses snart igen

Välkommen sköna mars!

Det är dags att knyta ihop säcken och summera februari månad ur fiskesynpunkt. Vinter och kyla var det dominerande intrycket som omkullkastade alla möjligheter till lyckat öringfiske. Med detta i bagaget är man rejält fiskesugen och ser fram emot mars och vårens ankomst med allt vad detta innebär. Det kommer att bli mycket fiske framöver om vädret tillåter och förhoppningsvis mycket gung i kolfiberstaven. På onsdag bär det av mot nya äventyr i saltstänkta böljor bland blåstång och sten. Då mina vänner hoppas vi på sensationer eller åtminstone vackert väder.