Visst är det ganska besynnerligt att vi så här 2000 år efter frälsarens bortgång fortfarande håller högtidsdagar till dennes ära. För vissa innebär denna högtid en bra ursäkt att få äta riktig festmat såsom prinskorv och köttbullar. Andra spökar ut sina barn med prickar på kind och kökshandduk på huvudet för att tigga godis i grannskapet. Ganska många med mig ser påsken som en högtid fylld av möjligheter till havsöringsfiske och samkväm på stranden. Själv hade jag inte så mycket tid att fiska utan passade på sticka ut ett par gånger i gryning och skymning. Sammanfattningsvis så kan man säga att öringen lös med sin frånvaro på påskbordet men dock inte i havet.
Har sällan sett så mycket fisk i rörelse med hopp och plask som under gårdagskvällen.
Dock höll de sig på behörigt avstånd från min kastradie med flugspöt troligtvis för att vattnet var extremt lågt och klart. Kanske för att tobisen börjar samlas i bukten och lockar öringen mer än grundvattnets räkor och smörbultar. Oavsett vilket så är det en fantastisk känsla att stå i centrala Malmö och se havsöringar hoppa i sin fulla prakt. Ordet halleluja känns som gjort att använda vid just ett sådant tillfälle... Halleluja! Påskharen är död länge leve Påsköringen! Måtte vindarna vända så att vattnet stiger och öringarna kommer in på grundvattnet för att sätta tänderna i mina dunkrokar. Skulle vara fint med några kvalitetsturer innan Hin Håle skickar sina horder med grönbenta kärlekskranka Näbbisar till våra breddgrader. Ses snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar