Det är ju i alla fall skönt att vara ute!

Kl 06.00 Styrdes kosan söderut och i bilen befann sig tre tappra gossar med höga förväntningar. Vindarna svar svaga från ost och hade för avsikt att vända upp mot syd under förmiddagen. Det var fin fart på vattnet vid första revet och fiskedonen tacklades upp med fumliga fingrar. Vi hann knappt komma i vattnet förrän Pierre signalerade fast fisk. Den morgonpigga blänkaren på runt 50 cm hade svårt att motstå en orange Magnus.

Jag och Sam fick bråttom ut i vattnet och vi fördelade oss jämnt över revet. Efter en kvarts fiskande såg jag till min glädje att både Sam och Pierre stod med böjda spön. Pierres fisk var ytterligare en liten sprallig blänkare medan Sams var en färgad hanfisk modell jättestor. Den var mycket bångstyrig och det krävdes tre man för att fånga in den , kroka loss den och återbörda den till sitt rätta element. Mitt under dramatiken bestämde sig Pierre för att ta en uppfriskande simtur, ofrivillig men ack så underhållande.

Efter denna smakstart så fiskade vi ytterligare en halvannan timme innan vi beslöt oss för att prova nya jaktmarker. Sagt och gjort, tillbaks till bilen in med utrustning och vidare västerut mot nya rev. Vi dinerade en smakfull lunch i Abbekås hamn och lade upp planen för eftermiddagens fiske. Till vårt stora missnöje hade vinden vänt upp i sydlig riktning vilket gjorde vattnet färgat och fullt av "blingemög".

Vi testade ytterligare en lokal utan resultat innan vi beslöt oss för att packa ihop för dagen. Förutom ett litet drag i flugan vid det sista revet hade jag ingen kontakt med fisk under dagen. Dock så fångade jag något så ovanligt som en skogsödla på hatthyllan i Sams bil. Den lille gynnaren hade nog krupit upp på någon av våra väskor för att sola sig efter vinterdvalan. Nu fick istället den ett nytt hem på en äng strax norr om trelleborg.

Det var en synnerligen trevlig dag i glada vänners lag. Och jag säger det än en gång: Det är ju alla fall skönt att vara ute....