Kyligt värre!!

När vi anlände till viken i limhamn låg istäcket som ett lock över vår tilltänkta fiskeplats. Ok!? Vad göra? Nåväl, vi styrde kosan mot brofästet i hopp om öppet vatten och svartprickiga öringar. Mycket riktigt så var vattnet fiskbart om än uppblandat med rejäl slushpuppie sörja och tusentals fjäderfä såsom knölsvanar, sothöns och ejdrar. Trots att Jonas lade pannan i veck och försökte knäcka koden som gällde för dagen så lyckades ingen av oss landa någon öring. Vi varken såg eller kände något som kunde styrka att öringarna skulle vara närvarande. Däremot såg vi blåstång som var frusen under vattnet och ett lugnt hav som påminde mer om tjockolja än något annat. Nu kan man med gott samvete luta sig tillbaka och vänta på något blidare väder med sydvästliga vindar och isfritt hav. Jonas den stackaren åker till Nya Zeeland på torsdag med siktet inställt på öring. Vi får väl önska honom lycka till och låtsas att vi inte är avundsjuka. Ses snart...

Bland drivis, sothöns och knölsvanar!

Jaha mina vänner! Idag var det dags att ge sig ut och trotsa allt vad förnuft och självbevarelsedrift heter till förmån för lite laxöringsfiske. Vi var tre glada gossar, jag själv, Jonas och Anders vilka båda är hitflyttade från ett annat landskap med fina fisketraditioner, nämligen Blekinge. Jag och Jonas har träffats vi våra arbeten och har funnit att vi båda är ungefär lika frälsta när det kommer till flugfiske efter öring. Dessutom känner Jonas ännu en tok med samma läggning som heter Anders och som gladeligen slöt upp till dagens fiskafänge.

Premiären som frös inne. Brrr!

Gott nytt år alla likasinnade! Jag undrar om jag börjar bli gammal eller om jag helt enkelt blivit förståndigare. Jag hade ambitionen att förlägga premiären på nyårsdagen enligt gammal trevlig tradition. Grejorna var packade och jag var uppe med tuppen för att gå ut med hunden och känna på vädret. Kallt är väl att ta i i underkant, arktiskt klimat är väl närmre sanningen skulle jag tro. Så för första gången på säkert tio år valde jag stugvärmen framför vadarbyxor och räkflugor. En liten tröst är att jag fångat lika många öringar i år som vid samma tid förra året dvs noll. Och detta utan att frysa en enda sekund. Så fort kvicksilvret stiger en smula så kommer spöet att svingas som aldrig förr. Ses där ute och då j...lar smäller det...