Numera finns det en uppsjö av dunkrokar och plåtbitar som är designade av erfarna, uppfinningsrika och förmodligen helt socialt utarmade individer. Jag tillhörde själv en av dem som älskade att ha välfyllda flugaskar i dussintal skramlandes i fiskeväskan året om. Jag kommer ihåg en fisketur till prästens badkar för en 10-12 tolv år sen. Det var maj strålande sol och kvällfiske stod på agendan. Självklart hade jag med mig min otympliga väska och hade väl tillbringat en halvtimme med att försöka hitta ett lämpligt bete för kvällen. Bäst som jag satt där på min sten omgiven av ett moln flugbindningsmaterial som lösgjort sig från mina 25 askar dök det upp en farbror på stigen. Han hade ett gammalt haspelspö i massivt glasfiber utsmyckat med en riktig kaffekvarn till haspelrulle avslappnat hängande över axeln. Men det som fångade min uppmärksamhet var det tillsynes hemgjorda drag som satt klumpigt fastbundet i nylonlinans ände. Det liknade en bit diskbänksplåt som han hade klippt ut och bockat lite på måfå mest för syns skull. Jag skrockade lite för mig själv och började målinriktat fiska av strandregionen med obligatoriskt flugbyte vart tionde kast. Jag sneglade bort åt farbrorns håll och ser hur han landar en 4 kilos blänkare med van hand. Så fortlöpte kvällen och farbrorn passerade mig än en gång på sin väg hem i den ljumna majkvällen. Vi utbytte några ord och jag stirrade på två smällfeta blänkare som dinglade från farbrorns hand, sammanbundna med en bit elkabel. Det visade sig att han landat inte mindre än 8 till 10 fiskar under ett par timmars fiske och släppt tillbaka alla utom två. Jag lyfter på hatten för denna man än idag då han kom att förändra mitt sätt att se på öringsfiske för all framtid. Numera har jag bara med mig en flugask på turerna och är betydligt mer fokuserad på själva fisket än vilken fluga jag ska sätta på härnäst. Jag har myntat begreppet "dumfiske" till följd av hur jag fiskade förr. Jag flängde mellan reven i jakten på den perfekta vinden och bar med mig en massa onödig utrustning. Nu har jag blivit äldre och därmed förståndigare (läs latare) varpå jag funnit en mer avslappnad och behagligare framtoning i mitt sätt att fiska. Jag fångar nog mindre fisk idag än vad jag gjorde då men njuter betydligt mer av helheten. Om jag skulle komma med något slags råd till er som läser detta så skulle det nog vara som följer:
1. Se ut ett tiotal olika beten som du fångat fisk på tidigare. Eller bara försök att få med lite olika storlekar och färger som du tror på. Bestäm dig för att fiska med dessa under en längre tid och lämna övriga lådor och askar hemma.
2. Se ut några för dig helt nya fiskeplatser som går att fiska på under olika vindförhållanden. Se till att där är riklig växtlighet varvat med sand och sten.
Studera djurlivet under ytan noga mellan huggen och försök tänka som en öring. Finns det mat, skydd och strömsatta partier så finns det oxå öring.
3. Njut, njut och åter njut. Det är ett fantastiskt fiske vi har längs våra kuster. Låt oss hjälpas åt att bevara detta istället för att skälla på varandra på olika forum på nätet. Det finns plats för oss alla.
Med dessa visdomsord önskar jag godnatt och fortsatt skitfiske på er alla....
