Dagen D som i Danica!

Det finns dagar då allting bara stämmer, dagar som man för alltid kommer att minnas och blicka tillbaka på med ett leende på läpparna. Det är sådana dagar som gör att man inser hur lyckligt lottad man är som valt flugfiske, inte bara som hobby utan även som livsstil.

Dagens förväntansfulla deltagare var förutom jag själv även Jonas och Pierre. När vi kom till ån så tyckte vi att det var lite kallt i luften och insektslivet såg ganska sparsamt ut vid en första anblick. Vi gick en bit uppströms och det dröjde inte länge förrän vi sprang på vakande fisk. På en kort sträcka precis i övergången mellan skogs och ängsmark såg vi en härlig syn som bestod av fladdrande sländor och vakande fisk. Vi stannade till och njöt av skådespelet en stund innan fiskeivern gjorde sig alltför påtagligt påmind. Jag såg ett par fiskar som stod ganska bra till och jag fick de andras välsignelse att lägga de första kasten. Nedan följer en bildserie tagen av Jonas på resultatet.

En ganska beskedlig men välmatad öring fann min imitation oemotståndlig och bjöd på en kort men intensiv uppvisning. Jubel och klang! En riktig smakstart och vi highfivade varandra som sig bör vid tillfällen som detta. Eftersom drillad fisk i litet vatten skapar viss oro så drog vi oss nerströms och fann snart fler vakande fiskar. Den luttrade torrflugeveteranen Jonas fiskade av ett djupare parti där han sett en större fisk visa sig. Efter några drifter kunde den inte motstå dunkroken utan steg och tog utan betänkligheter. En relativt kort drill med 53 cm välmatad skåneöring resulterade givetvis i ytterligare highfive, ryggdunkningar och glada tillrop.

Stämningen var verkligen på topp denna fantastiska tisdagsförmiddag och vi fiskade utan press fram till lunch. Vi såg mängder med danicor, fåglarna kvittrade och en vilsen rådursbock stod och skällde på mig på andra sidan ån.

Efter en välbehövd och synnerligen välsmakande lunch drog vi oss återigen uppströms mot kända jaktmarker. Pierre lyckades efter idoget nötande lura en fisk att ta en imitation av en kläckare. Lyckan var total! Alla hade fått fisk och vi tog farväl av Pierre som tyvärr var tvungen att avvika tidigare än oss andra. Han såg dock inte alltför ledsen ut då han släntrade över ängen mot väntande bil. Eftermiddagens fiske blev en oerhört angenäm historia trots mina något ringrostiga tendenser. Jonas gjorde allt rätt och krokade ytterligare fyra fiskar, jag gjorde allt fel och tappade eller missade ungefär lika många. En av dessa fiskar var en riktig kluns som vi hade spanat på länge. Jag skulle precis ta ett steg åt höger för att få bättre kastposition och tittar därför åt fel håll. Jag hör hur Jonas skriker till från andra sidan ån då min fluga sugs ner i ett dovt gurglande vak. Mitt mothugg blev hårt och resolut men troligtvis på tok för sent.

Vi avslutade dagen när vi kände att vi var alldeles fulla av intryck. Vi behövde helt enkelt komma hem och smälta undan lite av dagens alla trevliga händelser. Jag är så här dagen efter fortfarande påverkad på ett ytterst positivt sätt och ordet "ynnest" känns nästan som en underdrift. Tack Jonas och Pierre för oerhört trevlig dag.... Tills nästa gång

Årets inlandspremiär!

Äntligen! Efter en tid av långdraget förvärvsarbete infann sig en efterlängtad ledighet. Jag själv, Jonas, Anders och Sigge hade transporterat oss inåt i landet för att pröva lyckan i ett känt brunöringsvatten. Värmen har nu kommit på allvar och insekterna kravlar ur sina skal för att fortplanta sig och säkerställa kommande generationer. Vår förhoppning var att åsandsländan hade börjat kläckas och skulle locka upp de stora öringarna på nackar och sel. Jag kunde konstatera på min vandring längs ån att endast enstaka individer av den stora dagsländan fladdrade mot säkerheten i strandvegetationen. Dock såg jag en hel del del gula forssländor på de övre sträckorna men de avtog i antal längre nedströms vid de djupare partierna. Sävsländorna däremot fanns i stort antal längs hela sträckan och satt i buskar och på pinnar för att torka sina vingar.

På vägen ner mot platsen där jag skulle möta de andra så skrämde jag två mindre öringar och hoppets låga tändes. Efter utbytande av artighetsfraser och lite allmänna analyser så bestämde vi oss för att fortsätta nedströms och leta efter ätande fisk. Vi såg ganska omgående ett par mindre fiskar som vakade på grunt och ganska strömt parti. Jonas kastade några kast men lyckades inte lura någon av dem att stiga till flugan

En bit längre ner vid ett långt lugnflytande parti fick vi se något som höjde pulsen avsevärt. Tunga smackande vak bredde ut sig över den spegelblanka ytan och vi räknade till minst tre fiskar som åt samtidigt. Jag och Sigge trodde knappt våra ögon då vi konstaterade att den ene fisken verkade grövre än den andra.

Dock visade sig fiskarna vara ganska svårflirtade och de ratade flugorna som vi enligt konstens alla regler erbjöd dem. Vi satt och njöt av skådespelet under ett par timmars tid och tyckte att livet var mycket behagligt. Givetvis var jag tvungen att avbryta just när vi hade det som bäst och ila till dagis för upphämtning av son. Det var med tunga steg som jag lämnade mina kamrater och önskade dem lycka till med de vakande salmoniderna. Jonas satt och såg väldigt fokuserad ut och jag kände på mig att sista ordet inte var sagt.

Mycket riktigt så fick jag ett sms på kvällen där han berättade att han lurat en av de större fiskarna till slut. 1,8 kilo stationäröring är synnerligen ingen dålig fångst. Dessutom hade Anders krokat men tappat en mindre fisk och de satt i skrivande stund och väntade på en ännu större. Härliga tider stundar och jag tänker försöka nyttja ledig tid på bästa tänkbara sätt.... Tills nästa gång

Näbbisarna har anlänt!

Helgen som gick var för mig en mörk helg fylld av arbete. Dock fanns det andra lyckligt lottade som hade möjlighet att njuta av det vackra vädret. Sam var en av dem och han rapporterade om massor av näbbisar och en blänkare på 48 cm. Tydligen var den riktigt välmatad och bjöd på fin luftakrobatik. Tyvärr tog han ingen bild på den men jag förstod på hans leende att han var tagen av situationen. Givetvis fick den friheten åter. Det har varit mycket blänkare strax under måttet i år. Och kanske förlänger detta säsongen en smula. Jonas hade fina upplevelser förra sommaren med fiskar som var snäppet mindre. Kanske är de dessa som har vuxit till sig och kanske stryker de längs kusten även denna sommar. Ska bli spännande att se... Tills nästa gång..

Blåst på konfekten!

Den 1 maj samlades ett gäng salta gossar för att fira arbetarnas dag på bästa tänkbara sätt. Röda fanor, söndagskostymer och protestplakat ersattes med vadarbyxor, fiskespön och hemmabredda ostmackor. Vi möttes på sveriges sydligaste udde och startade där också fisket för dagen. Min kamera ville inte fungera och min mobil var inställd på svartvita bilder av någon underlig anledning. Detta märkte jag inte förrän jag kom hem så håll till godo med bildkvaliten.

Vinden friskade i rejält från ost och det var mycket "blingemög" i vattnet. Sam krokade ganska snart en fisk och hoppet steg rejält för en stund. Dock visade det sig att öringen var en felkrokad näbbis och den återbördades till friheten utan krusiduller. Vi fiskade en timme utan någon känning och beslöt oss för att söka upp ny lokal med mindre vind och mer fisk.

Vi körde i samlad skara västerut och fann till vår förskräckelse att vattnet hade försvunnit i den tilltagande ostliga vinden. Vi fann till slut fiskbart vatten med skapliga förhållanden varpå vi äntrade revet fyllda med nya förhoppningar. Efter en stund så såg jag hur Richard stod med böjt spö och kunde trots avståndet se att det plaskade rejält i vattnet. Jag drog mig sakteliga åt hans håll och kom fram till en belåten man med ett brett leende.

Han hade landat och återutsatt en färgad fisk av grov kaliber och hyfsad kondition. Jag vadade ut mot blåranden och trotsade vinden som låg på rejält från höger och försökte lägga ut flugan efter bästa förmåga. En fin fisk passerade en meter från mig och jag hade en efterföljare strax därefter. 17 knutar på tafsen senare så gav jag upp och åkte hem mot väntande förplikelser.

Resten av gänget stannade kvar och fiskade ett tag till och provade även en annan lokal i anslutning till hemkommunen. De lyckades inte lura någon öring men såg fisk och hade även efterföljare som granskade flugan närgånget. En bra dag trots ganska usla förhållanden och jag ser fram emot nästa tur med detta oerhört trevliga gäng. Det finns hål att fylla i min kalender och jag ska försöka fylla dem med det trevligaste som finns. Just precis! Fiske... Tills dess...