Kl 04.30 hoppar en spänstig ung man ur sängen för att åka raka vägen ner till den beryktade Strandgölen. Jag och Adam fiskade i denna vackra sjö i början av juni utan att känna något över huvud taget. En ganska vanlig företeelse i denna kristallklara, insektsrika och lynniga sjö som är fylld till bredden med stora, starka och oerhört skygga regnbågar och öringar. Revanschsugen som jag var så började jag fäkta med flugspöt prick kl 06.00 i min favorithörna som givit många vackra fiskar genom åren. Döm om min förvåning när det stramade till lite försiktigt i min igelimitation nästan omgående. Jag satte mer fart på flugan och hugget kom kraftigt och distinkt, följt av tungt gung i kolfibret utav en stor fisk som fastnat i änden på min tafs. 2 sekunders lycka följt av en slak lina och en surmulen skåning som riktade svavelosande ramsor gentemot sjöns alla invånare. Det skulle jag nog inte gjort för resten av dagen var en repris på föregående resa förutom på en punkt. Jag såg mängder av fisk som gick trettio cm under ytan och åt febrilt utav något som torde varit fjädermygglarver. Jag provade med alla sorters imitationer utan något som helst intresse från fisken över huvud taget. Lite nedslagen drog jag mig ner till Sänksjön vid lunchtid för att se om jag hade bättre lycka där. När jag kom ner till sjön såg jag två äldre gentlemän utvadade till armhålorna ungefär och de hade fullt sjå med att hålla linan ovanför vattenytan när de kastade. Ganska road av detta gick jag ner till vänster om farbröderna och ställde mig demonstrativt på land och börjde fiska med en liten svart nymf i änden på tafsen. Inom loppet av 30 min hade jag landat två bågar och missat åtskilliga hugg och kände att självförtroendet var på väg att återvända. Jag packade ihop mig för att återvända till Strandgölen och tittade mig över axeln när jag gick till bilen. Synen som mötte mig fick mig att skratta inombords, den ena farbrorn sprang så att blåbärsriset yrde mot platsen som jag nyss lämnat. Han formligen kastade sig i vattnet och vadade ut så vattnet skummade kring hans bojformade kropp.
Han hade nog aldrig hört uttrycket "att vada som en häger". Resten av dagen blev händelselös och avslutades i stugan i sällskap med kycklingsoppa spetsad med bacon och såklart kändisdjungeln på TV.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar