Lagom till lunchuppehåll kunde vi konstatera att det här inte skulle bli lätt. En hyfsad öring följde efter min omsorgsfullt infiskade "Julgran" ända fram till spötoppen två gånger i rad. Den verkade precis sådär lagom ointresserad av att hugga utan följde nog bara efter för att kolla vad det var för en rälig figur som höll i spöt. Lunchen gick för Martin helt i dansens tecken till rytmen av en frenetiskt hamrande fiskbodsinnehavare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar