Det finns de som hävdar att man inte är vid sunda vätskor om man ger sig ut och fiskar i januari. Om man dessutom utövar denna nobla konst vid kusten utvadad till midjan i nollgradigt vatten så bör man tvångsmedicineras och förvaras på anstalt. Visst skulle man kunna ha is i magen och vänta fram till april månad innan man ger sig ut på premiärturen..... Eller hur?? Tror inte det! Allting handlar om förväntningar, förberedelser och lång väntan under hösten inför det magiska datum 1/1 som för många med mig kan jämföras med julafton. Det finns så mycket runt omkring själva fisket som gör att en misslyckad fisketur för vissa kan bli en lyckad för andra. Allt beror på vad man värderar högst i sitt utövande, antalet kilon fisk som man tar hem till frysen eller den totala upplevelsen i sin helhet. Jag tillhör den senare kategorin och lägger mycket tid på att studera naturens förvandling från vinter till vår. Om man som jag har förmånen att komma ut en eller flera gånger per vecka så lägger man märke till minsta förändring i fågelliv, strandvegitation eller antalet söndagsflanörer som ökar i takt med hur solens strålar värmer. Jag ser fram emot att träffa er alla som gärna knackar is från spöringarna och lämnar ett fisktomt rev med ett leende på läpparna. På tisdag ska jag förhoppningsvis ut igen och hoppas förutsättningarna är sådana att flugspöt kan få vädra morgonluft. En sak är i alla fall säker, jag ser fram emot Martins mackor med räksallad och våra inspirationstunder på stranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar