Dags att sätta P.

Det var längesen jag var inne och skrev något av intresse på bloggen. Jag har ändrat mitt koncept något och kommer hädanefter att finnas på mindfullfishing.blogspot.se. Jag kommer att fokusera på flugfiske med allt vad detta innebär och kommer även att visa filmklipp från fiske, intervjuer med lokala profiler och givetvis massvis med fiskebilder. Hoppas ni kommer att föja med på resan som startar efter årsskiftet. Tills dess...

Trolltider!

Det känns som sju svåra år sedan jag hade möjlighet att svinga mitt spö vid något trevligt vattendrag. Tyvärr så kommer det att dröja ytterligare några veckor innan tillfälle ges. Jag skall försöka skriva något filosifiskt inlägg i närtid  från mitt inre arkiv och krydda med lite trevliga bilder. Allt för konsten...... Tills nästa gång!

Sommarkänsla!

Semesterfirandet är i full blom och fisket balanserar mellan kust och ström. Vi har varit ute och prövat några olika ställen i jakten på kustöringen. Såg en spinnfiskare som tog en fin fisk på sydkusten, dock lyckades jag i vanlig ordning endast hitta näbbgäddor i skosnörestorlek. Jonas och Sigge hade varsit rejält påslag innan åska och blåst satte punkt för den kvällen. Jag har varit runt och kollat bäckar och åar i trakten av mitt sommarställe. Jag var lite skeptisk till en början och mätte temperaturen på några ställen. Blev förvånad över att temperaturen endast låg mellan 16-18 grader, klart fiskbart enligt mitt tycke. Såg också flertalet riktigt fina öringar som åt alltifrån gräshoppor till jungfrusländor. Jag hade för avsikt att fiska tidigt på morgonen och var uppe i ottan vid ett par tillfällen. Dock hällregnade det båda gångerna så jag kröp slokörad tillbaka i sänghalmen. Hoppas nästa vecka bjuder på bättre väder och fortsatt låg vattentemp. Har sett en riktigt fin öring som står lite illa till och jag har utarbetat en plan som innefattar krypande, klättrande och eventuellt ett kast som inte finns att finna i någon facklitteratur. Ambitionen finns... Tills dess

Sinnesro!

Kände ett rejält fiskesug idag och tog mig därför ut en sväng i kvällningen. Havet låg lugnt och näbbgäddorna fanns kvar men öringen lös med sin frånvaro. Vattentemperaturen ligger på 16 grader så visst finns det chans att komma i kontakt med havets silver fortfarande. Man skulle nog gett det en timme eller två till för att optimera möjligheten i skydd av mörkret. Men syftet med turen var mest att få kasta av sig lite och känna sinnesro. Båda målen uppfylldes och jag njuter vidare av semestern... Tills nästa gång

Glad midsommar!

Semestern har börjat och silltårtan är tillredd inför morgondagen då vi bejublar sommaren enligt konstens alla regler. Fiskesäsongen går nu in i ett nytt spännande skede där bryggmete med sonen kommer att varvas med smygfiske i diverse bäckar och åar. Jag har givetvis smugit ner flugspöt i packningen tillsammans med bästeskjortan och tandborsten inför resan till sommarstugan imorgon. Tidig midsommardagsmorgon kommer jag att smyga fram längs en liten bäck som har ett fint bestånd med öring av ansenlig storlek. Återkommer med bilder från firandet och fiskandet.... Tills dess!!

Spontanresa!

Min gode vän och Kollega Sam har konverterat från hängiven spinnfiskare till minst lika hängiven flugfiskare. Eftersom vi befinner i något av en mellansäsong så beslöt vi oss hastigt och lustigt för att åka till hökensås. Dels för att det är ett ypperligt ställe att öva kastfärdigheter, och dels för att få inblick insektslivet och dess betydelse för fisket. Detta put and takeparadis som är beläget på vid Vätterns västra strand är både naturskönt och håller fisk med fantastisk kvalitet. Vi fiskade i två dagar och hade härliga stunder med vakande grov och kampvillig fisk. Jag kan rekommendera alla som är sugna på lite vildmarkskänsla och ett fiske som går att variera i det oändliga allt efter smak och tycke att åka dit. Fisken blir snabbt förvildad i de klara insektsrika sjöarna och kräver som regel lite mer av fiskaren för att gapa över dunkroken. Vi var mycket nöjda med dagarna då vi vände hemåt och Sam hade utvecklat sina färdigheter avsevärt. Vi tackar Hökensås sportfiske för ännu en härlig upplevelse och återkommer till hösten för en mer organiserad och längre vistelse. Tills dess....

Dagen D som i Danica!

Det finns dagar då allting bara stämmer, dagar som man för alltid kommer att minnas och blicka tillbaka på med ett leende på läpparna. Det är sådana dagar som gör att man inser hur lyckligt lottad man är som valt flugfiske, inte bara som hobby utan även som livsstil.

Dagens förväntansfulla deltagare var förutom jag själv även Jonas och Pierre. När vi kom till ån så tyckte vi att det var lite kallt i luften och insektslivet såg ganska sparsamt ut vid en första anblick. Vi gick en bit uppströms och det dröjde inte länge förrän vi sprang på vakande fisk. På en kort sträcka precis i övergången mellan skogs och ängsmark såg vi en härlig syn som bestod av fladdrande sländor och vakande fisk. Vi stannade till och njöt av skådespelet en stund innan fiskeivern gjorde sig alltför påtagligt påmind. Jag såg ett par fiskar som stod ganska bra till och jag fick de andras välsignelse att lägga de första kasten. Nedan följer en bildserie tagen av Jonas på resultatet.

En ganska beskedlig men välmatad öring fann min imitation oemotståndlig och bjöd på en kort men intensiv uppvisning. Jubel och klang! En riktig smakstart och vi highfivade varandra som sig bör vid tillfällen som detta. Eftersom drillad fisk i litet vatten skapar viss oro så drog vi oss nerströms och fann snart fler vakande fiskar. Den luttrade torrflugeveteranen Jonas fiskade av ett djupare parti där han sett en större fisk visa sig. Efter några drifter kunde den inte motstå dunkroken utan steg och tog utan betänkligheter. En relativt kort drill med 53 cm välmatad skåneöring resulterade givetvis i ytterligare highfive, ryggdunkningar och glada tillrop.

Stämningen var verkligen på topp denna fantastiska tisdagsförmiddag och vi fiskade utan press fram till lunch. Vi såg mängder med danicor, fåglarna kvittrade och en vilsen rådursbock stod och skällde på mig på andra sidan ån.

Efter en välbehövd och synnerligen välsmakande lunch drog vi oss återigen uppströms mot kända jaktmarker. Pierre lyckades efter idoget nötande lura en fisk att ta en imitation av en kläckare. Lyckan var total! Alla hade fått fisk och vi tog farväl av Pierre som tyvärr var tvungen att avvika tidigare än oss andra. Han såg dock inte alltför ledsen ut då han släntrade över ängen mot väntande bil. Eftermiddagens fiske blev en oerhört angenäm historia trots mina något ringrostiga tendenser. Jonas gjorde allt rätt och krokade ytterligare fyra fiskar, jag gjorde allt fel och tappade eller missade ungefär lika många. En av dessa fiskar var en riktig kluns som vi hade spanat på länge. Jag skulle precis ta ett steg åt höger för att få bättre kastposition och tittar därför åt fel håll. Jag hör hur Jonas skriker till från andra sidan ån då min fluga sugs ner i ett dovt gurglande vak. Mitt mothugg blev hårt och resolut men troligtvis på tok för sent.

Vi avslutade dagen när vi kände att vi var alldeles fulla av intryck. Vi behövde helt enkelt komma hem och smälta undan lite av dagens alla trevliga händelser. Jag är så här dagen efter fortfarande påverkad på ett ytterst positivt sätt och ordet "ynnest" känns nästan som en underdrift. Tack Jonas och Pierre för oerhört trevlig dag.... Tills nästa gång

Årets inlandspremiär!

Äntligen! Efter en tid av långdraget förvärvsarbete infann sig en efterlängtad ledighet. Jag själv, Jonas, Anders och Sigge hade transporterat oss inåt i landet för att pröva lyckan i ett känt brunöringsvatten. Värmen har nu kommit på allvar och insekterna kravlar ur sina skal för att fortplanta sig och säkerställa kommande generationer. Vår förhoppning var att åsandsländan hade börjat kläckas och skulle locka upp de stora öringarna på nackar och sel. Jag kunde konstatera på min vandring längs ån att endast enstaka individer av den stora dagsländan fladdrade mot säkerheten i strandvegetationen. Dock såg jag en hel del del gula forssländor på de övre sträckorna men de avtog i antal längre nedströms vid de djupare partierna. Sävsländorna däremot fanns i stort antal längs hela sträckan och satt i buskar och på pinnar för att torka sina vingar.

På vägen ner mot platsen där jag skulle möta de andra så skrämde jag två mindre öringar och hoppets låga tändes. Efter utbytande av artighetsfraser och lite allmänna analyser så bestämde vi oss för att fortsätta nedströms och leta efter ätande fisk. Vi såg ganska omgående ett par mindre fiskar som vakade på grunt och ganska strömt parti. Jonas kastade några kast men lyckades inte lura någon av dem att stiga till flugan

En bit längre ner vid ett långt lugnflytande parti fick vi se något som höjde pulsen avsevärt. Tunga smackande vak bredde ut sig över den spegelblanka ytan och vi räknade till minst tre fiskar som åt samtidigt. Jag och Sigge trodde knappt våra ögon då vi konstaterade att den ene fisken verkade grövre än den andra.

Dock visade sig fiskarna vara ganska svårflirtade och de ratade flugorna som vi enligt konstens alla regler erbjöd dem. Vi satt och njöt av skådespelet under ett par timmars tid och tyckte att livet var mycket behagligt. Givetvis var jag tvungen att avbryta just när vi hade det som bäst och ila till dagis för upphämtning av son. Det var med tunga steg som jag lämnade mina kamrater och önskade dem lycka till med de vakande salmoniderna. Jonas satt och såg väldigt fokuserad ut och jag kände på mig att sista ordet inte var sagt.

Mycket riktigt så fick jag ett sms på kvällen där han berättade att han lurat en av de större fiskarna till slut. 1,8 kilo stationäröring är synnerligen ingen dålig fångst. Dessutom hade Anders krokat men tappat en mindre fisk och de satt i skrivande stund och väntade på en ännu större. Härliga tider stundar och jag tänker försöka nyttja ledig tid på bästa tänkbara sätt.... Tills nästa gång

Näbbisarna har anlänt!

Helgen som gick var för mig en mörk helg fylld av arbete. Dock fanns det andra lyckligt lottade som hade möjlighet att njuta av det vackra vädret. Sam var en av dem och han rapporterade om massor av näbbisar och en blänkare på 48 cm. Tydligen var den riktigt välmatad och bjöd på fin luftakrobatik. Tyvärr tog han ingen bild på den men jag förstod på hans leende att han var tagen av situationen. Givetvis fick den friheten åter. Det har varit mycket blänkare strax under måttet i år. Och kanske förlänger detta säsongen en smula. Jonas hade fina upplevelser förra sommaren med fiskar som var snäppet mindre. Kanske är de dessa som har vuxit till sig och kanske stryker de längs kusten även denna sommar. Ska bli spännande att se... Tills nästa gång..

Blåst på konfekten!

Den 1 maj samlades ett gäng salta gossar för att fira arbetarnas dag på bästa tänkbara sätt. Röda fanor, söndagskostymer och protestplakat ersattes med vadarbyxor, fiskespön och hemmabredda ostmackor. Vi möttes på sveriges sydligaste udde och startade där också fisket för dagen. Min kamera ville inte fungera och min mobil var inställd på svartvita bilder av någon underlig anledning. Detta märkte jag inte förrän jag kom hem så håll till godo med bildkvaliten.

Vinden friskade i rejält från ost och det var mycket "blingemög" i vattnet. Sam krokade ganska snart en fisk och hoppet steg rejält för en stund. Dock visade det sig att öringen var en felkrokad näbbis och den återbördades till friheten utan krusiduller. Vi fiskade en timme utan någon känning och beslöt oss för att söka upp ny lokal med mindre vind och mer fisk.

Vi körde i samlad skara västerut och fann till vår förskräckelse att vattnet hade försvunnit i den tilltagande ostliga vinden. Vi fann till slut fiskbart vatten med skapliga förhållanden varpå vi äntrade revet fyllda med nya förhoppningar. Efter en stund så såg jag hur Richard stod med böjt spö och kunde trots avståndet se att det plaskade rejält i vattnet. Jag drog mig sakteliga åt hans håll och kom fram till en belåten man med ett brett leende.

Han hade landat och återutsatt en färgad fisk av grov kaliber och hyfsad kondition. Jag vadade ut mot blåranden och trotsade vinden som låg på rejält från höger och försökte lägga ut flugan efter bästa förmåga. En fin fisk passerade en meter från mig och jag hade en efterföljare strax därefter. 17 knutar på tafsen senare så gav jag upp och åkte hem mot väntande förplikelser.

Resten av gänget stannade kvar och fiskade ett tag till och provade även en annan lokal i anslutning till hemkommunen. De lyckades inte lura någon öring men såg fisk och hade även efterföljare som granskade flugan närgånget. En bra dag trots ganska usla förhållanden och jag ser fram emot nästa tur med detta oerhört trevliga gäng. Det finns hål att fylla i min kalender och jag ska försöka fylla dem med det trevligaste som finns. Just precis! Fiske... Tills dess...

Själen ska ha sitt!

Måndag innebär för de flesta början på en ny arbetsvecka och helgen kan te sig väldigt avlägsen. Jag tillhör en av de tidigare nämnda men har förmånen att börja mitt arbete först efter lunch på just måndagar. Jonas var ledig idag och hade planerat en heldag på sydkusten då förhållandena såg ytterst lovande ut i denna landsända. Jag passade på att göra honom sällskap ett par timmar vid första stoppet för dagen. Det var en riktigt härlig vårmorgon och vi njöt i fulla drag när vi fiskade av den ena hotspoten efter den andra. Det tog ca en timme innan Jonas krokade den första öringen som var en liten blank gynnare strax under måttet. Därefter hade vi en ganska händelserik period med en hel del hugg och ytterligare en liten blank landad för min fiskekamrat. Det märks att Jonas har hittat flytet och det är härligt att se hur lugnt och metodiskt han fiskar. Tyvärr så tickade klockan alldeles för fort och jag var tvungen att packa ihop just när vi hade det som bäst. Det var ändå med en härlig känsla i själen som jag styrde bilen norrut och jag gnolade i takt med radions skvalande populärmusik. Båda fiskarna fångades på en liten rödvit fiskimitation och återbördades varsamt till friheten.

Jonas smsade på eftermiddagen och berättade om ytterligare två tappade fiskar på ett annat ställe längre söderut. Fisken finns där uppenbarligen och än är det ett tag kvar innan näbbisarna anländer och sätter käppar i hjulen. Det blir förhoppningsvis flera härliga turer innan dess och jag planerar redan för nästa. Tills dess.....

Fiskar från dagen!

Två av dagens fiskar som båda blev återutsatta.

Det är ju i alla fall skönt att vara ute!

Kl 06.00 Styrdes kosan söderut och i bilen befann sig tre tappra gossar med höga förväntningar. Vindarna svar svaga från ost och hade för avsikt att vända upp mot syd under förmiddagen. Det var fin fart på vattnet vid första revet och fiskedonen tacklades upp med fumliga fingrar. Vi hann knappt komma i vattnet förrän Pierre signalerade fast fisk. Den morgonpigga blänkaren på runt 50 cm hade svårt att motstå en orange Magnus.

Jag och Sam fick bråttom ut i vattnet och vi fördelade oss jämnt över revet. Efter en kvarts fiskande såg jag till min glädje att både Sam och Pierre stod med böjda spön. Pierres fisk var ytterligare en liten sprallig blänkare medan Sams var en färgad hanfisk modell jättestor. Den var mycket bångstyrig och det krävdes tre man för att fånga in den , kroka loss den och återbörda den till sitt rätta element. Mitt under dramatiken bestämde sig Pierre för att ta en uppfriskande simtur, ofrivillig men ack så underhållande.

Efter denna smakstart så fiskade vi ytterligare en halvannan timme innan vi beslöt oss för att prova nya jaktmarker. Sagt och gjort, tillbaks till bilen in med utrustning och vidare västerut mot nya rev. Vi dinerade en smakfull lunch i Abbekås hamn och lade upp planen för eftermiddagens fiske. Till vårt stora missnöje hade vinden vänt upp i sydlig riktning vilket gjorde vattnet färgat och fullt av "blingemög".

Vi testade ytterligare en lokal utan resultat innan vi beslöt oss för att packa ihop för dagen. Förutom ett litet drag i flugan vid det sista revet hade jag ingen kontakt med fisk under dagen. Dock så fångade jag något så ovanligt som en skogsödla på hatthyllan i Sams bil. Den lille gynnaren hade nog krupit upp på någon av våra väskor för att sola sig efter vinterdvalan. Nu fick istället den ett nytt hem på en äng strax norr om trelleborg.

Det var en synnerligen trevlig dag i glada vänners lag. Och jag säger det än en gång: Det är ju alla fall skönt att vara ute....

Havsörings(grill)träff!

I lördags den 14 april var det dags för havsöringsträff med vänner, arbetskamrater och annat folk från när och fjärran. Förutsättningarna var vid starttillfället enligt min mening nästintill optimala

Dock hade kvicksilvret varit nere på nollan och vänt under natten och vinden mojnade efter hand. Detta gjorde att vi efter ett par timmars nötande utan resultat beslöt oss för att testa nya lokaler. Där grillades korv som inmundigades utan tveksamheter och våra knorrande magar tystnade efterhand.

Mätta och belåtna radade vi upp oss längs den nya ofiskade sträckan. Den fiskades av med alla tänkbara medel och tunnland av havsöringsbotten finkammades. Dock var det med samma klena resultat som vid förmiddagens pass. Ingen tillstymmelse till liv över huvud taget.. Märkligt!!

Jonas kom förbi med kameran och tog några bilder i förbifarten. Hans kommentar var densamma som känslan i min mage: - Skulle vara konstigt om ni inte får något....... Med tanke på omständigheterna så föll det sig ganska naturligt att folk började söka nya jaktmarker. Martin (predatorfiske.se) tog med sig ett gäng och drog längre söderut i jakten på öringen. De hittade rätt och hade en kort och väldigt intensiv period med mycket fisk i vattnet. Dock var de tröga som sirap och drog mest lite retfullt i dunkrokar och drag. Martin lyckades bäst och krokade en fisk som ryste i grejerna några sekunder innan den klev av.

Trots total avsaknad av laxöring så syntes inga sura miner hos någon av deltagarna. Tvärtom så var stämningen och entusiasmen fantastiskt hög under hela dagen och det bjöds på många goda skratt.

Eftersom jag arrangerat den här dagen så hade jag också utlyst en tävling. Min optimism visade sig sakna all verklighetsförankring då jag hade ordnat priser 1 till 3 för finaste blänkare. Det blev utlottning av priserna istället och glädjen var stor hos de stolta vinnarna.

Tack alla ni som kom och gjorde den här dagen till minnesvärd och mycket trevlig tillställning. Det var första gången jag arrangerat något med denna konstellation av spösvingare men det var definitivt inte den sista. Tills nästa gång......

Storslam!

Jag lyckades inte trots goda försök att komma ut idag. Däremot lyckades Jonas och hade ett fantastiskt fiske på sydkusten där han landade sammanlagt 7 öringar av blandade valörer. Han lät väldigt tillfreds på rösten när vi talades vid på telefon för en stund sen. Min bedömning är att han inom kort kommer att skriva om fisket på sin blogg och i vanlig ordning publicera fina bilder från dagens verksamhet. Vi säger grattis och hoppas att vädret bättrar sig något inför helgen. Tills dess....

Tomhetens bänk!

Denna helg var fullbokad med barnkalas och släkträff. Därav så blev det inget fiske för min del. Med facit i hand så var det en bra helg att missa fisket då det har blåst starka och mycket otrevliga vindar över tiden. Vinden kommer att bedarra under morgondagen (enligt expertis) och stabiliseras på tisdag. Jag och den bereste gentlemannen Jonas kommer med stor sannolikhet att ge oss ut då. Hoppas att planen går i lås....
Tills dess

Med vinden kom fisken!

Klockan 05.30 hämtade Sam upp mig och vi åkte med höga förväntningar till närliggande fiskeplatser. Väderprognosen hade lite mer att önska så därför ville vi vara ute tidigt för att möta solen. Väl på plats så besannades farhågorna när en blank obruten vattenyta mötte våra ivriga blickar. Vi fiskade ett par timmar på första stället utan något resultat och beslöt oss därför att byta jaktmarker. Vi flyttade oss några kilometer söderut till brofästet där det blåste betydligt mer (om än lite) från nordväst och dimman låg tät mellan bropelarna. Vattnet var kristallklart och strömmen friskade i söderifrån men det såg ändå hyfsat giftigt ut. Efter en timmes tid så stramade det till i linan men det var obarmhärtigt tomt vid mothugget. Ett hugg till några kast senare med samma förargliga resultat... Attans!! Min blåsa gjorde sig påmind och jag var tvungen att uppsöka landbacken för att dränera. Tack vare dimman så var jag helt disorienterad och vadade därför åt fel håll. Vattnet blev djupare och djupare istället för tvärtom och jag kände mig ganska förvirrad. Dock så tog jag mig samman och hittade rätt väg till slut med hjälp av vägbullret från E20. Efter uträttat behov så knöt jag på en grön Magnus och gav mig ut igen till ungefär samma område där jag tidigare haft hugg. I andra kastet sög det till rejält och en stor färgad hanfisk fick upp och vända vid peangen. Det var härligt att känna gung i kolfibret och det bådar gott inför kommande fiskafängen... Tills desss.. Ps. Fick en dålig bild på fisken, men man anar att det är en öring iaf...

Kav lugnt!

Total avsaknad av vind....  Hoppas på bättring.